Sagt och gjort så hamnade vi där i en gräslig dimma och fisket skulle visa sig från sin allra sämsta sida.
En stackars snipa lockade Fredrik till hugg och själv lyckades jag nolla :-(
Med ny förhoppningar gneta vi på i gammal god anda, men vad hjälper det när fisket går i stå !
Det var inte mycket till fiskelycka där heller, några små rompor som knappt var större än betena blev det.
Stundtals var det vild jakt efter våra beten så när dagen var till enda kunde vi bege oss hem nöjda och belåtna men utan någon "storfan"
Storfan eller inte. Nog är det allt rart med lite spöryck? Rätt vad det är så...
SvaraRadera