Gårdagen började som så många gånger förr, men skulle med tiden visa sig inte bli som så många gånger förr.
Fisket för dagen skulle för Jarmo och mej förläggas på helt okända vatten, men att gästspel i Fredriks båt gjorde att vi kände oss hoppfulla inför denna dags fiske.
Trots en resa på tjugo mil och ett stopp på Statoil för att möta upp ännu en lika fiske tokig herre vid namn Ronny hemmahörande i Falun. Så fanns det tid för en fikastund med tillhörande fiskesnack innan det började ljusna denna morgon.
Ofiskat dala vatten även för denna trevliga herre gjorde att vi förlitade oss på vår kapten Fredrik som hade lite lokal kännedom.
En mycket finare morgon är inte så ofta man får, en del reser med flyget söderut medan vi reser norrut mot minusgrader och gäddfiske.
Med helt nya förutsättningar började jakten efter huggvilliga gäddor, vilket skulle visa sig som så många gånger förr inte var helt enkelt.
Att fiska gädda på kanter, grundtoppar över frivatten med djup neråt 15 meter är ingen vardagsmat för mej och Magistern.
Frågorna och tankarna är många när man ställs inför helt nya förutsättningar, fungerar favorit beten trots att alla parametrar för fisket är nya, vilka färger gäller i klart vatten, stiger fisken trots stora djup, ja hur många frågor och funderingar har man inte vid ett sånt här tillfälle.
Trots alla funderingar och nya förutsättningar var vi fyra herrar med glada miner som frenetiskt nötte på med allehanda gäddbeten denna morgon för att försöka få kontakt med fi.
Kontakt blev det, och inte vilken kontakt som helst !
Med ett diskret "nuu" talade jag om för mina vänner att nu var det kontakt med fi och inte vilken fi som helst, må det vara "Storfan" som hälsar på för med tunga gung i spöt gick det inte missta sig på att det här var en "lite bättre" fisk som hälsade på.
Skulle den efterlängtade "storfan" tynga ner vågen till 10 Kg eller ?
Jo visst skulle den göra det 114 cm i strumplästen 11,14 Kg och därmed slog jag mitt PB med råge.
Känslan att få sätta tillbaka en så fin fisk och se den sakta simma ner i mörkret var en känsla lite utöver det vanliga, att sen få känna på lyckan av att äntligen efter alla timmars fiskande lyckas träffa på "storfan" gjorde mej alldeles varm inombords.
Att sen en kvart senare ännu en gång med ett diskret "nuu" tala om för mina vänner att det är dags igen att landa ännu en fin fisk på 7,67 Kg förändrade stämningen väsentligt i båten !
Detta är inte rättvist, detta ska inte hända, så här får det inte vara eller ?
Nu börjar det talas om att man kan håva själv och fotografera och dokumentera själv, ja tänk så fort
det går att ta självförtroendet ur en gubbe med lite goa gliringar :-)
Detta var vad som hände under en förmiddags fiske med allehanda knep och knåp, trots platsbyten och betens byten så höll gäddorna sig undan.
Nu kom eftermiddagen och man började få den hemska känslan att nu är dagen snart slut.
Med platsbyten lyckades vi få kontakt med några fiskar till som tyvärr inte ville se dagens ljus och därmed simmar kvar där och förmodligen äter id för brinnande livet.
Nu gick vi in i elfte timmen och dag började bli kväll, skulle det inte bli något mer ?
Det är då det händer det som inte får hända enligt mina kamrater i aktern, ett välbekant diskret "nuu" kommer återigen från fören !
Jo visst ännu en gång har jag lyckats, ännu en grann gädda tynger ner vågen till 8,52 Kg.
Kapten utbrister i ett asgarv och får mej att känna mej som en tjuv som lurar småbarn på godis och så slutar denna fiskehistoria som sent skall glömmas :-)
Tack Jon för att jag fick "låna" dina gäddor för en dag :-)
Tack Fredrik och Magistern för alla fin ord under denna dags fiske :-)
Efter detta ska jag sitta i aktern och dricka kaffe om jag får följa med :-)
