lördag 29 oktober 2016

Det ska inte vara lätt!



Idag blev det ett enmansfisk då Jarmo är på Öland och rekar inför nästa veckas fiske och Matrosen lyser med sin frånvaro. 
Det blev lite sovmorgon innan det bar iväg ut på ån, lite kul då vi inte varit där på länge.


Igår blev det ett besök på sporting medan hustrun fick förlusta sig en stund på stan.
Något ska väl alltid följa med hem och så blev det även denna gång.
Tre nya Wolf Creek i lite olika nyanser, kanske kan det vara något till nästa helg.
Dessa tre nykomlingar var absolut inget åns gäddor längtade efter, ett hugg på sex timmars fiske är inte mycket att hurra för.
Provade även det som var godis i våras men icke, så det blev en dags fiske med kaffe och smörgås som höjdpunkt.




När solen började sänka sig mot trädtopparna packade jag ihop och konstaterade att fiska gädda är inte alltid så lätt.
Men med mycket frisk luft så har jag laddat batterierna inför tre dagars kustfiske nästa veckoslut :-)
Så nu håller vi tummarna Jarmo och hoppas att vi får ett roligt fiske med början på torsdag.

fredag 28 oktober 2016

Kanske kan vara något...

Får se om dessa ska prov simma i helgen :-)


söndag 23 oktober 2016

Ett minne för livet...









I månadsskiftet agusti september var vi ett glatt gäng som fyllde bil och takbox med fiskeutrustning för att sedan bila från Arboga till Mehamn 182 mil från det trygga hemmmet.
Förhoppningarna var högt ställda efter timmar av nätfiskande för att bilda sig en uppfattning om hur detta havsfiske bedrivs. 
Som nybörjare får man vara ödmjuk inför uppgiften att få ett lyckat fiske och äventyr då man ej provat på detta fiske tidigare.
Målet med resan var högt ställt då vi ville lyckas lura en hälleflundra till hugg.
Långt innan avresa så började inhandling av utrustning beten tillbehör och ja och allt som kan tänkas behövas för att lyckas.
Att planera och packa för ett sådant äventyr var riktigt roligt i sig, har jag packat allt jag behöver eller kan jag lämna något hemma. Det fylldes snart ett rum hemma med kläder utrustning och dylikt, tafsar och upphängare tillverkades och prov belastades för nu skulle inget lämnas åt slumpen.
Beten utrustades med stingers ja jag vill nog säga att jag gick igenom allt ett flertal gånger.
Morgonen då det var dags kittlade det lite extra i magen, en hel veckas fiske med goda vänner låg framför oss.
Resan genom Sverige Finland och Norge var ett äventyr i sig, att se landskapet förändras mil efter mil och se vattendrag och sjöar som man bara skulle vilja fiska i.
Att färdas 24 timmar i streck i bil får nog vem som helst att bli trött, men när man närmar sig slutdestinationen är tröttheten som bortblåst. Havet öppnar sig och det är hav så långt ögat når, fjordar som är vackra som vykort.
Men en tanke som slår en var ska man finna fisk i detta ofantligt stora hav.
Efter denna långa resa når vi i alla fall målet med resan Mehamn. Mehamn en liten fiskeby med 900 invånare och en liten matbutik, den nordligaste platsen man kan nå på fastlandet.
Karg miljö med snabbt växlande väder var vad vi fick uppleva då vi kom fram, regn och en vindstyrka på 18 m/s som piskade upp stora vågor klädda med rejält stora vita gäss gjorde att man fick se Barents hav från en lite elakare sida.
Att fiska i denna miljö insåg vi snart att det skulle vara omöjligt så det blev incheckning och iordning ställande av utrustning och inhandling av lite proviant för veckan.
Med så tuffa vindar så blev det förflyttning av båten till en närliggande fjord med betydligt behagligare vindar och därmed var fisket räddat.
Första dagens fiske inleddes med lite fiske efter sej vilket ganska snart blev tröttsamt då det verkar finnas ofantliga mängder av dessa, ja det liknade mest strömmingsfiske då en halvkilos pirk inte lyckades ta sig genom stimmen av sej.
Efter att vi fått nog av ryck i spöna så sökte vi oss ut på djupare vatten för att fiska ihop kvällsmaten som skulle bestå av torsk. 
Visst gick det bra det också även om det inte var de allra största torskarna som lurades upp till kvällsmat.
Med Magnus och Jansson som kockar kunde Staffan och jag bara inse att det bara vara att sätta sig till bords på kvällarna och njuta av goda maträtter av alla de slag lagat på färsk fisk varje dag hela veckan.
Att sen få njuta av lite gott dricka på maten gjorde inte livet sämre, med andra ord hade vi en vecka med absolut bästa tänkbara livskvalité .
Dag två tillbringade vi också i fjorden i strålande sol och lagom vind, fiske efter torsk och hälleflundra var vad som stod på menyn.
Lite torsk hittade vi snart så dagens middag var räddad och lite till, så det blev att fiska lite mer riktat efter hälleflundra resten av dagen.
Det skulle visa sig att vi prickade alldeles rätt, vi placerade båten i en drift längs med en grundplatå och droppade våra jiggar och väntade med spänning på ett hugg.
Efter halva driften kände jag ett häftigt sug i spöt och kunde ana vad det var som provsmakade min jigg, men tyvärr så släppte det ganska snart och man kände frustration.
Men frustrationen skulle snart bytas mot glädje för Magnus stod bredvid mej och hade precis hissat sin jigg några meter från botten när det suger i ordentligt och han får sin absolut bästa fiskeupplevelse.
Med spöt böjt i en kraftig båge förstod vi vad som var på gång,jodå det var resans första hälleflundra som hälsade på och glädjen i båten gick inte att ta fel på.
105 cm och 12,2 kg hälleflundra bärgades in i båten och alla jublade.
Därmed var målet med resan uppfyllt, en hälleflundra var fångad :-)
Dag tre tillbringades även den i fjorden och morgonens fiske blev ett riktigt häftigt torskfiske med många fina torskar fångade så det var bara glada miner i båten och ännu mer glädje skulle det bli lite senare på dagen.
Jag bestämde mej för att byta ut torskpirken mot en jigg för att locka ännu grövre torsk till hugg, efter en stunds fiske kom hugget som skulle bli mitt minne för livet.
Jag kände ett sug i änden av linan och satte in ett rejält mothugg, min första tanke var vad är det som händer!
Bottennapp, eller är det något stort?
Med rejält böjt spö pressade jag emot och får då känna att det följer med en liten bit från botten och konstaterar i samma ögonblick att detta är fisk.
Med full press på vad det nu är för något där nere på hundra meters djup så anar jag vad det kanske kan vara, ska jag lyckas med bedriften att fånga mitt livs första hälleflundra på min första havsfiskeresa ?
 Med full press och ett spöböj som gör att man sätter materialet på prov börjar jag pumpa upp min motståndare, pumpa, veva, pumpa, veva tankarna far i huvudet har jag gjort min läxa?
Tuff press, spänd lina, akta stenar, håll rätt vinkel på linan, ja alla möjliga senario for igenom mitt huvud medan motståndaren var parkerad nere på botten.
Med full press på motståndaren så får jag plötsligt känna på hans kampvilja, i en rusning tar motståndaren 40 meter lina och jag kan bara konstatera att han vill vinna.
Men med fullt åtdragen slirbroms och ett bultande hjärta och skakande ben bjuder jag upp till kamp, efter motståndarens 40 meters rusning sätter jag allt på ett kort och pressar materialet till max.
Pumpar och vevar pumpar och vevar, tungt satan är känslan, detta är något stort.
Kampen fortsätter meter för meter och en bra stund senare så står räkneverket på rullen på 10 meter och man kan börja skönja något stort mörkt där nere i mörkret.
Visst är det en hälleflundra, det jublas i båten, nu är det bara sista biten kvar må den följa med hela vägen hinner jag tänka.
Väl vid ytan sätter Jansson hajkroken i underkäken rutinerat som om han inget annat gjort :-)
Nu jublas det inte, det vrålas i båten för den här är större än gårdagens hälleflundra.
Krokad och snarad lyfts den in i båten och alla blir smått förvånade då den ligger på båtbotten, 145 cm  och 42 kg tung hälleflundra :-)
Ja jag kan inte finna ord för denna upplevelse, men en sak är säker detta är ett gift som är beroende framkallande.
Vi fiskar resten av resan i Barentshav men lyckas inte fånga någon mer hälleflundra men en hel del fina torskar så inte var det några ledsna miner i vår båt under denna fantastiska vecka.
En vecka går fort när man får göra det man brinner för, så snart var veckan slut och bilresan hem i fullpackad bil med glada miner gick förvånansvärt bra även om 24 timmar i bil är mycket.

Tusen tack till mina vänner Staffan Jansson och Magnus för en oförglömlig vecka på Barents hav :-)
PS när åker vi igen :-)
Mike The Pike


Magistern snart är det dags !!!!!

Tiden rinner iväg med en hisklig fart, löven faller av i takt med att kvicksilvret får allt svårare att nå över noll strecket.
Men inte blir vi ledsna för det för det innebär att vi ska söka oss mot nya vatten som ska sitt årliga höstbesök :-)
En och en halv veckas arbete till och sen får vi hoppas på lite roligt kustfiske :-)




Hemma sysslor....

Inget fiske denna helg men lite påfyllning av plus poäng inför kommande fiske :-)       
Montering av dimmer till frugans lilla skönhet gör i alla fall henne glad.

söndag 16 oktober 2016

Just saying...


Jovisst... Det var en fisketävling i går på Hjälmaren. Tror det var 36 fiskekillar inblandade. Cash till vinnarbåten. Och ja, visst fick vi ihop flest centimetrar. Dagen avslutades med trevligt samkväm på Ågården, där tre killar i VSVFI tyckte ölen smakade mumma!!