Inofficiellt höstmästerskap?

Efter telefonkontakt med två andra båtekipage utlystes det, (väl?),  igår ett litet championship i gäddfiske på Hjälmaren idag! Dagens guide i VSVFI-båten ändrade i sista stund plats, och jag fick följa med till östra delen av vår sjö. Eftersom båten innehöll dynamiska duon togs ankaret fram omedelbart - här ska det fiskas grundligt. Ingen lågflygning förbi natesbälten och vassruggar här inte.

Redan i arla morgonen rycker det i kaptenens spö... Ingen bjässe, men som tur är hade vi inte hört några regler. En gädda är en gädda.

Med falkblick finner Mike gädda i en öken. Vad de flesta inte vet är att han blev adopterad av ett gäddpar som liten parvel efter att han ramlat i sjön vid hårt väder. I stort sett uppvuxen i en lävik, kan varje rugge.

Inte en sten lämnades ovänd i jakten. Vi får snart skaffa en hydrokopter eller vad det heter.

Visst var det trögt idag, guiden till trots. Tolv gäddor i båten. Många följen och ett helt gäng som inte ville följa med ända in till båten. Häftigast var klumpen som stod och tittade på min stillastående jerk två meter ifrån båtkanten innan den bestämde sig för att låta bli och vände bort.

Det här med tail osv har ännu inte fallit vår båt i smaken. Visst har de hittat från affärshyllan till våra  beteshinkar och visst ger vi dem viss tid, men ack vad tokigt det känns efter ett tag. Snart nog sitter en vanlig jerk i linänden...

Tävlingen då? Ja, med vår taffliga fångst hade vi svansen rejält mellan bena inför fångstrapporterna från den andra delen av sjön. Vi ger upp. Endast fiskekillar med bägge armarna i gips kan väl lyckas sämre?
   I skrivande stund har jag inte haft mod nog att ta reda på hur mycket uppläxade vi blev idag...

Vid båtupptag låg många båtar upp- och nedvända på torra land. Väntade månne köld, snö och is? Och visst, det kommer väl en vinter i år också men för egen del kan det dröja ett tag till.

Med endast tre båtar i höstcupen blir vi sämst trea, med garanterad pallplats som tur är.