Hejsan svejsan! Jag heter Mike the Pike. I morse var jag ute väldigt tidigt för att fiska med min kompis Magistern. Solen hade nyss målat himlen rosa över Nannberga när vi pluppade i båten.
Av någon anledning pågår det en ständig kamp mellan mig och en kompis jag har... Staffan heter han. För tillfället tror han att han är värsta gäddkungen. Hallå!? Jag är "Mike the Pike"! Gäddornas skräck! Det finns inte en gröning på den här sidan Atlanten som inte drömmer mardrömmar om mig!
Gissa om det kändes fint när gäddorna började ticka på... Jag sneglade ständigt mot fiendebåten, med Staffan som Kapten förstås, och det såg lugnt ut. Inget spöböj där inte.
Med hjälp av mina polaroidlinser ser jag minsta lilla rörelse i vattnet. Är det en gröning som försöker lura mig, kan han känna sig torsk. Jag ser allt!
Efter en lång stund av fiske ifrån varandra visar inte fienden ett uns av hur fisket har har gått hittills. Staffan " the Stoneface" ser iskall ut.
Vid strandhugget, med brasa, muurikka samt fläsk och kolbulle såg dock dagens kock lite hängig ut... Det hade inte ryckt speciellt mycket i hans lina... "Kan vi utlysa en ny tävling efter lunch!?" - Då jävlar!
Gissa om jag blev bedrövad, när övriga lunchgänget gick med på att börja om tävlingen!? Hallå? Är det Himmeta-regler?
Jag var helt enkelt tvungen att plocka fram det innersta av min ofantliga kunskap i gädderi... och till slut betalade det sig... Är man gäddkung så är man...
Med dylik fond seglade vi hemåt, Jansson, Magistern och jag. Utmanaren Staffan är slagen ner i skoskaften, och jag är kvar som herren på täppan i gäddfiske! (Men jag är lite orolig över ryktena om kvastkvastsvarveriet...)
Mike the Pike
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar