Nya lärdomar ur dimma

Efter ett tips från en vän provade vi igår ett, för oss, nytt vatten. GPS-fritt, med ett salivblött vindfinger, styrde kaptenen genom sjösystemet. Från den ena sjön via en grund kanal vinglade färden i den täta dimman, med ständig landkontakt för att inte tappa orienteringen totalt. En utskriven Eniro-A4:a visade vägen. Gös var målet och paret vi hade bjudit med envisas med "tävling" på våra möten. (Redan nu kan den uppmärksamme ana åt vilket håll priset är på väg...)

Eftersom vi har ofoget att vakna innan klockan ringer var vi först på sjön, och började i vanlig ordning söka bottenstrukturer. Ganska snart insåg vi att det var rena rama salsgolvet - inga knölar, rösen, hastiga branter, hmm... mjukbotten.

Så småningom började det pipa av sms i telefonen... Den andra duon började få fisk längs den ena sakta stigande sjökanten. Vi svalde stoltheten, lärde oss, och åkte över. Och där, på den mjuka stigningen mellan fyra till åtta meter sick-sackade vi till oss den ena efter den andra ströfisken. Häftigaste hugget under dagen stod en 96-centimeters gädda för. Tyvärr finns det himmeta-regler som säger att gröningar inte räknas i tävlingen.

Vid halvlek bjöd Carry på gräddstuvad pyttipanna i muurikka. En riktig höjdare längs en solig strand! Värmen i luften påminde om sommarens bad, och Mike doppade faktiskt tårna.

-Är inte maten färdig snart?

När vi summerar ihop äventyret har vi haft en trevlig, lååång, lärorik dag på en sjö. Ny sjö, nya förutsättningar. Du måste ta det du hittills lärt dig, modellera in det i den nya miljön, omforma, tänka om, tänka nytt. Tack för lektionen, magistrarna CD och Uffe!

Livslångt lärande

(Och nej, vår båt kom inte högst upp på pallen. Grattis Carry, den var du värd!)