Rapport från en ännu tröttare fiskekompis .....

"-Jag är trött. Jo, jag sade att jag är trött och borde få vila nu. Jag har gjort mitt för länge sedan. Min husse är en gniden, elak och envis människa som skulle ställt mig i viloläge... Mitt järn är utmattat och rostigt. Jag känner mig jättegammal. När jag kommer ut bland teleskoperande lättviktare av plast-kompisar känns det bara dumt. I kyla blir det etter värre, då blir jag ännu stelare.


Annat var det 1941 - då skulle ni sett mig! Blank och grann, av senaste snitt! Oj, vad jag längtade ut! Och folk tittade på mig med sugande blickar. Vatten och snö rann av mig med en hiskelig fart! Det verkade inte finnas ett enda väder som bet på mig, och oj vad stolt jag var!

Men nu är jag trött och gammal. Jag rostar, kroknar och fryser igen. Inget uteliv är roligt längre. Värmen inomhus och mörkret i garderoben är det enda som lockar. Alla mina jämnåriga kompisar har för länge sedan dragit sig tillbaka - inte bråkar deras hussar med dem!? Min husse släpar med mig över snöslask och stöpis. Kära värld vad blöt och kall jag var på Hjälmaren i helgen... 20 minusgrader var det! Inte många tänker på en gammal isskopa - inte min husse i alla fall... Det är nästan så att man önskade att någon kunde förbarma sig över en utarbetad och sliten fiskekompis och lägga mig på miljöstationen. Inte för att det är det mest värdiga slutet, men när min husse inte förstår att hänga undan mig... vad finns kvar?

Jo, jag sade att jag var trött!!"

// En som ledsnat...