Grävmaskinisternas nestor, första dagen på semestern. Lite tidigt om ni frågar honom själv - klockan var faktiskt 05.50 när jag hämtade upp honom. Frukost på första passet, ägg och macka. Här gällde det att tanka upp rejält, för självförtroendet var på topp! Rapporter om fiskafängen hade nått Tegvägens fiskekonung. "Ska jag ta med mitt Norge-spö? Nu tar vi dom!"
Det som verkar så lätt, om man lyssnar på de gånger när de guldglimrande är på hugget, kan vara precis raka motsatsen andra gånger... Detta blev en sådan gång...
Att åka ut EN GÅNG på ett helt år och tro att det är precis så bra som en annan har berättat om NÅGON GÅNG är riskabelt. Ingenting säger att det är bra just när grävmaskinisten kommer ut, för en gångs skull.
De flesta hotspots betades av. Och i takt med uteblivna hugg dämpades gästfiskarens tro på sig själv, för att vara nere på under noll till slut. "Det är ju fisktomt..."
Nåja. Riktigt så illa var det inte. Janne lyckades faktiskt kroka sitt livs första gös! Bara det är värt att lyfta på hatten åt! Vilken tur att kaptenen lyckades med bedriften att få med tre stycken godkända som hamnade i gästens kylbag.
Vid lunchtid gav vi upp, min teamkamrat skulle ut på sol och bad. Och jag anar att fisket släppte som vanligt på eftermiddagen. Det får nästa inlägg förtälja, nu cyklar jag hem till dagens gästfiskares altan för en middag. Undra vad som bjuds?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar