Lördagspredikan?

Vaknade tidigt, lite rastlös. Iförd mjukisbyxor kokade jag en kopp kaffe och borstade tänderna. Utanför brusar ån lite högre nu, ändernas vårystra läten följer mig. Det känns avlägset, men tids nog simmar resultatet i form av mjuka dunbollar på rad efter andföräldrarna. Mer och mer vatten dyker upp där det bara igår fanns is, eller är det bara inbillning, tvångstankar, hägringar? Nej då, plusgrader igen hela natten, det gör sitt till att frigöra Arbogaån från vinterfängslet.
Hela kvällen igår, och natten, har snösmältningen gjort sig till känna. Från taket rymmer det vita - och inte i tystnad. Miljontals droppar, som om det vore ett regn, smattrar på plåttaken en bit ned. Ibland släpper ett sjok i en minilavin.
Sittande i fåtöljen med datorn i knäet blir jag först irriterad av att solen sticker i ögonen, men när jag märker hur hon värmer känns det bara bra. Det är tyst i lägenheten och jag hör en tidig morgonflanör hosta till på bron utanför. Ån brusar och skvalar sövande och lugnande. I solridåerna runt mig ser jag miljontals partiklar av damm, i egna omloppsbanor, i egna universum, helt ovetande? om oss människor.
Funderar över hur de flesta av oss alltid tänker på i morgon, nästa vecka. Vi planerar och längtar. Just nu känns det som om tiden inte kan gå fort nog för att komma iväg på båtfiske. Hela tiden "sedan", "snart", "i sommar". Jag tror att det var John Lennon som sade: "Livet är det som pågår runt oss när vi planerar för morgondagen." Allt för sällan stannar vi upp och uppskattar det vi har just nu. Vi borde ge oss själva tid och eftertanke att njuta nutiden. Inte prata om hur bra det var igår, inte hetsa iväg till i morgon.
Visst finns det tillfällen när man tar in nuet och njuter. Med familjen sittande runt sig vid en middag händer det att man drömmer sig bort ett tag och tänker på hur bra allt är. Man ser den växande skaran med bara kärlek i kroppen. Skratt och prat.
Ibland i en fiskebåt med trevligt sällskap kan man också nå någon form av "Nirvana". Vågorna kluckar, lagom varmt, gott kaffe. Vardagens stress och måsten har gömts undan. Ingen har kollat klockan på ett tag och man vet inte när hemresan måste ske. Visst är det väldigt kul och tillfredsställande med adrenalinkicken som ideliga fiskehugg ger, men en stor del av fisket är också just att bara vara.
Rådhusklockan slår åtta, ån brusar. Änderna har fullt upp, och jag tror deras utdragna kväkande inte handlar om vad de ska äta till lördagsmiddag.

Fyll inte livet med dagar, utan dagarna med liv...