En stunds fiske på Arbogaån !

Äntligen blev det en stunds gösfiske igen, helgen försvann med dåligt väder och kalas så det var bara att ta sej till arbetet på måndagmorgon och inse att en helg försvann i ett nafs.

Med solsken och värme så kändes det som det skulle kunna vara läge för ett bra gösfiske.
Kvällens fiske bedrevs från den väl infiskade gösambulansen som nu fått hyresgäster av skapligt format, stora spindlar som verkar stormtrivas i denna skuta så helt själv blev jag inte på denna tur.
Kvällens fiske började vid kanalmynningen med nyknutna jiggar och en stor portion självförtroende, nu skulle det tas lite gös i den härliga kvällssolen. Men jag hann inte mer än doppa jiggen så kom första regnskuren, typiskt lat som man är så fick regnkläderna stanna hemma. Nu visade det sej att det skulle inte bli så farligt med regn men ett par skurar till blev det så lite fuktig blev man i alla fall. Med positiv anda så fortsatte fisket och tanken slog mej att gösfisket på ån har varit riktigt bra efter någon regnskur förr om åren så här började det lukta gösvarning !
Med avtagande regn så tittade solen åter fram och ån låg spegelblank så det kändes alldeles perfekt.
Det enda orosmolnet denna kväll var den felblandade bensinen, för nu avtog även vinden och oljedimman la sej som en slöja runt aktern, och mitt i detta skulle man bedriva ett skönt vertikalfiske.
Som  tur var så var det snart nog dags att fylla på mer bensin av bättre blandning så både jag och lilla Maltan mådde bättre.
Man blir nästan lite nostalgisk när man får sitta med gashandtaget i handen och hålla motorn igång på tomgång och trixa sej fram för att leta på de där riktig hårda och distinkta huggen som känns som elektriska stötar när de väl kommer :-)
Det är många turer upp och ner för Arbogaån denna båt och motor har gjort, men tröttnat ännu har vare sej båt eller motor gjort.
På något konstigt vis så känns det som det är denna båt man ska ha när väl gösfisket drar i gång på ån, vad det beror på vet jag inte, men däremot vet jag att det tagits en hel del gös i denna båt genom åren så det är väl ungefär som med fiske kepsen är den inte med så är inte heller fiskelyckan med.
Snart nog kom första hugget och i sedvanlig ordning för att behålla det goda ryktet så knep man en prickig rompa som snällt sattes i retur och så var hedern räddad denna kväll.
Nu var det faktiskt gös som skulle fiskas och inte gädda så det forsattes att nöta på de platser i nedre delen av ån som vanligtvis brukar kunna servera någon guldglimrande gös.
Efter ett antal dragningar i rompan så kom då kvällens första gös, värmen kändes inombords, var det denna kväll som skulle bjuda på ett härligt gösfiske ?
Nejdå så var det inte alls efter ett antal timmars nötande så hade jag inte kommit längre än att möjligen jiggstjärten blivit längre.

Men för att vara även hustrun lite till lags så avbröt jag fisket vid niotiden och pressade upp gösambulansen i planing på hemåt färden.

Väl framme vid båtklubben så dök kvällens första båt upp med ett par killar som nötte på i samma anda som en annan med vertikalutrustning och miljö och hälsovänlig elmotor.

När dessa herrar var passerade så var det bara att vrida handtaget på Maltan i botten igen och åter sväva fram i en hejdlös fart kryssande mellan åns alla middags jagande bävrar som knappt vill flytta på sej.

Men det kändes inte helt okej att komma hem med en rompa och en liten silvergänsande gös som fångst på dessa timmars härliga äventyr.

Så snabbt togs ett beslut att släppa av på gasen och prova en plats till innan hustrun skulle få glädjas av att få hem en fiskluktande herre med ett leende på läpparna.

Nu visade det sej att det var ett alldeles rätt fattat beslut, för det var inte lång stund den sega och utdragna jiggen behövde dansa fram över botten och knacka på stenar och dylikt för att locka till hugg.

Äntligen kom den där härliga och efterlängtade stöten i armen, på två och en halv meters djup så började en härlig kamp mellan en skrikande rulle och en gös som absolut inte ville syna gösambulansens insida.

Men denna gång vann gubben och gösambulansen så en gös fick se sej besegrad denna dag och fick följa med hem för att tillredas till en hustru som behöver skämmas bort för att det skall bli fler av dessa fiskehistorier på denna blogg :-)

Hur stor var nu denna gös ?

Det är väl som storfiskarn brukar säga "den var så stor så inte armarna räckte till" :-)

Nejdå, inte riktigt så stor var kvällens gös utan vågen stannade på 2,32 Kg

Men en skön avslutning på denna fiske historia var det i alla fall !

En ensam fiskares historia !

Mike The Pike