Från -3 till +22

Då kom den... dagen med skönt höstväder på Hjälmaren. På bilden syns en ung, ivrig fiskare som mäter storfiskar. (Tänk om han i denna stund av förväntan och förvisshet om storfångst visste hur hans dag skulle sluta!?)


Kvicksilvret steg och flytoverallen som kändes mycket mysig på morgontimmarna, blev löddrig. Bilens temp visade -3 när vi åkte upp, och det var kulet till en början. Men efter en stunds fiske visade termometern +22!! Jag saknar verkligen en ventilerad flytis, speciellt som jag lider av någon form av klimakterievallningar. Är det någorlunda varmt en dag, så är min overall blöt på insidan när jag kommer hem.

Man kunde tro att det var juni, och det var baddags! Till och med dagens kapten, Adamsson, knöt loss halsduken - då är det varmt! Men så fort vinden svepte in, kändes höstkylan. Min flytoverall blev dock kvar i lådan, undanstuvad för resten av dagen.

Fisket började bra. Med lätt huvud och en gammal favoritjigg tog jag faktiskt fyra snabba. Det verkade funka bra, men oj vad trögt det blev! Nio tillsammans... (en dock fastryckt?) ...räknas ej!

Trots rutin, allra största möjliga tystnad och koncentration var det svårt. Se Herr Adamssons fokuserade blick, hans fightingface med lätt öppen mun och ni förstår att det var seriöst.


Fast resultatet kanske blev tunt, så hoppade fiskegänget på lätta, pigga ben i land efter en dag på sjön, (här illustrerat av vår Nestor, Michael).

Väldigt lite vatten var det, men lyckligtvis är vi förunnade med fyrhjulsdrift, vilket är ett måste. Min v-70 skulle ha stått sig slätt!

När ska vi fiska igen? //Magistern

(En oss blev alltså FF. Inga namn, men det var i alla fall inte dagens kapten eller undertecknad!)